Ingen ro och ingen vila

Cancer. Cancer lämnar ingen ro och ingen vila. När den kommer in i ens närhet så hotar den att förstöra och förgöra. Den för inget gott med sig utan enbart dåliga nyheter, ångest och sorg. Den skapar en oro och rädsla som är svår att förklara för dem som inte upplevt den nära. En oro som man måste lära sig att leva med även om man inget annat hellre vill, än att förtränga den.

Cancer går inte över på en natt, det är en sjukdom man får leva med länge. När den väl har nästlats sig in så tror jag att en den del av den aldrig kommer att försvinna. Oron över att den ska komma tillbaka kommer alltid att finnas där. Förhoppningsvis kommer oron sitta i under många, många år. Förhoppningsvis!? För alternativet till "många år" är mörker och det är inget alternativ. Punkt.

Som min fina vän Malin sa till mig- "Åh, vad jag önskar att vi kunde åka tillbaka till när vi var 25 år, då livet kändes problemfritt och banalt. Bara för att kunna vila upp oss för att sedan orka fortsätta med våra liv." Våra liv med cancern. Med den förbannade cancern.

Men sorgen över att vår familj har drabbats, vi har nu levt ca 20 månader av våra liv med sjukdom och osäkerhet, har successivt suddats ut. För att ersättas av sorgen av att våra bästa och finaste vänner nu står mitt i stormens öga. Kämpar med all sin kraft för att få lilla Dina att överleva. Älskade, fina, underbara Dina. Franks bästa kompis, den "storasyster" som han så avgudar.

Dina, vi har levt nära dig i ditt snart 5-åriga liv. Vi kommer kämpa med dig och din familj tills cancern ger sig, tills den övervinns och lämnar din fina lilla kropp ifred. Tillsammans mot cancern - för livet!

Följ deras kamp med Malins målande ord på: http://dinasbok.wordpress.com/