Frank

Som äldsta dottern i en barnkull av 5 så har det alltid varit självklart att man ska ha en familj, helst en så stor barnskara så att man kan ha ett eget lag till volleybollturneringen på somrarna.
Men själva längtan att få hålla en bebis och känna bebisdoften har aldrig riktigt funnits där.
Men så kom dagen då tajmingen rent praktiskt var rätt. Jag och Henke hade varit gifta nästan ett år, vi bodde i en stor 3:a och flera av våra vänner hade fått barn. På första försöket funkade det, vi som trodde att vi skulle få fler övningsförsök... I och med att min mage växte, växte också kärleken till det lilla livet inom mig. Alla känslor växte för varje cm som min bebis växte.

Tre veckor för tidigt valde han att komma till världen, den 27 december 2013 föddes fina lille Frank. En smidig förlossning som var något av det häftigaste jag varit med om! Tänk att min kropp kan bära och föda ett barn.
När han låg på mitt bröst översköljdes jag av så mycket kärlek att jag bara grät, att man kan känna så mycket lycka på samma gång!
Nu är Frank den viktigaste personen i mitt liv, jag älskar honom av hela min själ, mitt förstånd och mer än mitt eget liv. Han ger mig glädje och så många skratt varje dag, mitt hjärta fylls av värme och min själ av kärlek när jag tänker på honom.

Nu är längtan efter ett syskon stort, längtan att Frank också ska få uppleva en stor familj med fina syskon finns där hela tiden. Henkes sjukdom har kommit ivägen, möjligheten till ett syskon har minskat. Men en dag, när allt är över, ska vi tina upp Henkes små spermier och via insemination försöka få ett syskon (alla behandlingar gör Henke troligtvis infertil). Det kan ta några år, men den dagen kommer och den dagen MÅSTE komma. Så en dag ska jag igen få uppleva den totala glädjen och kärleken som bara ett nyfött barn på ett bröst kan ge!