torsdag 10 juli 2014

Årsdagen

Jag har haft semester, riktigt avkopplande semester. Inte den typ av semester som bara har inneburit sömn och lata dagar, utan den typ som mentalt har frikopplat mig från verkligheten.
Min fina lillasyster och min bästa vän Evelina hade sin möhippa i helgen. Jag har inte vågat se fram emot den trots allt planerande, för min verkligheten går ut på att leva en dag i taget för det är så vi överlever.
Men trots ett missat tåg så kom jag iväg och fick spendera en helhelg i Göteborg med Ewe och hennes underbara vänner. Herregud - framåt småtimmarna i lördagsnatt på ett svettigt dansgolv så insåg jag att jag inte är 27år längre..
Efter det åkte jag till Frank som varit hos mina föräldrar i Halmstad. Där väntade långa dagar med sol, bad, träning, fantastisk mat och fullständig service 24-7. Som balsam för själ och sinne.




Tack till världens finaste familj för att ni vet exakt vad jag behöver. Älskar Er!!

I onsdags var det årsdagen, årsdagen för den svarta dag som förändrade våra liv.
Jag kommer ihåg det som igår, Henke skulle på rutinbesök hos läkare Tobiasson men kom hem med det tyngsta besked man kan få. Det besked som lamslog mig, vek undan mina ben och fick mina stämband att skrika ut sin ångest. Henke var inte lika starkt chockad som jag, så han tog ut Frank, medan Jonna höll om mig på köksgolvet där jag en än en gång föll ihop av sorg.
Det var ett år sedan, ett år som har lärt oss mycket om livet. Inte bara sorg utan också att inte ta varandra för givet, att ta en dag i taget och att njuta av livet.

Just nu mår Henke bra, varje dag blir han starkare. Hans värden har hoppat upp och ner men verkar nu ha stabiliserat sig på en högre nivå. Idag gjorde han benmärgsprov, för vilken gång i ordningen vet jag inte längre, det prov som är det faktiska beviset på hur transplantationen har gått. Första chimerismprovet var en fingervisning, detta är facit eftersom provet tas i själva "fabriken"  där stamcellerna produceras. Om en vecka vet vi, vet hur stor del av Henkes benmärg som faktiskt har tagits över av donatorn och om det finns cancerceller kvar.
Men just nu kan vi inte påverka det, inte ändra provsvaren, så vi låter solens strålar värma oss och njuta av sommaren som äntligen är här. Kärlek!


3 kommentarer:

  1. Du är VÄRLDENS bästa (stora)syster&vän! Tack för den grymmaste helgen ever&finaste veckan. Jag är mållös. Love you!!! /er Ewe

    SvaraRadera
  2. Hej, Pär heter jag. Känner Erik sen hans tid i Centrumkyrkan och hittade in här på bloggen. Jag gick igenom samma för ganska precis 10 år sen. Det gick bra efter div. turer. Hoppas att schimerismen ser bra ut, men även om det inte är 100% donatorceller så kan man fylla på. Jag fick göra det efter några månader och då ordna det sig. Det var ingen stor grej att fylla på, ett fropp på några minuter bara. Ber för er, take care :)

    SvaraRadera
  3. Dropp skulle det stå förstås :)

    SvaraRadera