Fuck cancer!

Ena dagen sol och blå himmel, nästa dag smattrar regnet mot Stockholms gator. Tvära vändningar, tvära kast.
Efter en stark helg kände Henke igår febern komma smygande. Så snart han har en temperatur över 38,5C så måste han kontakta Hematologen.
Efter konsultation igår kväll med ansvarig sjuksköterska så tog Henke en alvedon och fick rådet att avvakta om febern skulle ge med sig. Jag väcks kl 02.30 av en febrig Henke, febern vägrar släppa taget och vi måste åka in akut. Bror Eric håller jour och kommer över för att ha koll på Frank.
Som vanligt måste vi ta vägen via akuten då det inte finns läkare på plats nattetid på Hematologen. Bara att sitta på Infektionsavdelningen på akuten då Henke inte har något immunförsvar känns helt fruktansvärt.
Där väntar flera timmars undersökningar, provtagningar och väntan på svar. Bara det att behöva förklara vår sitution mitt i natten för alla dem sjuksköterskor och ansvariga läkare vi träffar skapar en frustration och trötthet.
Flera timmar senare är vi tillbaka på avdelning M71-73 igen.

Cancer - jag hatar dig!
Jag hatar dig för att du bryter ner den jag älskar mest.
Jag hatar dig för att du splittrar min familj, att min son än en gång ska behöva vakna upp och gråtandes undra var pappa är.
Jag hatar dig för att du ger en sådan fysisk trötthet och psykisk utmattning.
Jag hatar dig för att du ger mig en käftsmäll så fort vardagen börjar kännas normal.
Jag hatar dig för att du inte släpper oss ur ditt grepp.

Fuck you! Fuck cancer!