Varför Barncancerfonden...

Frågor har kommit varför vi valde att göra en insamling till just Bancancerfonden istället för kanske Blodcancerfonden som tillhör min sjukdomgrupp. Valet kan kanske tyckas märkligt men för mig och Elin så var det självklart. Vi utgick från våra erfarenheter och satte in det i situationen att det skulle varit Frank som var drabbad istället för mig.

Den situation jag går genom just nu med känslor av ovisshet, mörka tankar, förtvivlan och rädsla kan inte ett barn ge utrop för. De skulle förmodligen vara lyckligt ovetande, men exakt de tankar skulle vi som föräldrar själva ha om det drabbat vår lille son/dotter. Kommer vårt älskade barn överleva? Varför just han/hon? Varför vi? Vad har vi gjort för att förtjäna detta?

Alla dessa behandlingar jag går genom. Att se sitt barn ligga på sjukhuset med slangar i sig, ledsen, trött, utslagen och kanske gråtandes efter alla kräkningar och diarréer efter biverkningar av cellgiftsbehandling. Se den lilles rädsla i ögonen för att återigen få en nål i armen.

Alla dygn på sjukhuset. All tid utan stimulans från andra barn, musik och tal. Springa och skutta runt som alla andra gör. Utforska världen. Mata ankorna vid kanalen. Bygga med tågbanan. Titta på djuren på Skansen. Att istället sakta men säkert tappa i den lilla muskelmassa som finns kroppen. Kanske få svårt att gå och röra sig igen. Att aldrig få se mamma & pappa tillsammans mer än några timmar om dagen då skiftbytet sker. För jag garanterar att man nog aldrig vill lämna sitt barn själv mer än möjligt nån timme vid absolut speciella tillfällen.

Att i bristen på barnets kommunikation alltid vara orolig att nåt ska hända. Jag kan uttrycka mig själv när jag känner att febern är på väg upp, när jag mår illa eller liknande. Ett litet barn har inte samma förmåga och vi som föräldrar måste hela tiden vara på alerten för att se signaler. Förvänta oss att nåt dåligt ska hända. Att alltid stå på tå och aldrig få släppa taget.

Jag tror de flesta som har eller haft en liten två-åring där hemma kan intyga om att de skulle göra som oss. Byta plats med sitt drabbade barn omgående om det bara rent medicinsk var möjligt. För en källa till mer kärlek och glädje finns inte än en frisk liten parvel som inget annat vet än att älska livet...

//Henke