lördag 15 mars 2014

Wake up, boy!

Feberfri två dagar och känner mig piggare. Så pass stark för att ge mig på några fysiska övningar. Kroppen börjar säga ifrån efter ca 4 månader med 75% i horisontellt läge och ett tapp på drygt 9 kilo i muskler. Något måste göras innan förfallet är totalt.
Ett träningsprogram har tagits fram åt mig. Ett träningsprogram som vid första anblicken inte kändes som en utmaning utan som en spottloska i ansiktet. Jag är sjuk men inte funktionshindrad!

Taggad och med den där "beach 2014" känslan så ger jag mig an detta program med modifikation. Lite mer tyngd. Känslan är bra de tre första minuterna och efter tio-tolv minuter börjar jag leta i min medicinska journal efter biverkningar som lytt, lam, funktionshindrad och hämmad. Styrkan är ju som bortflugen. Finns inget kvar. Att jag fortfarande kan utföra vardagssysslor känns som ett mirakel. Är det en tidsfråga innan man kan kvittera ut en sån där personlig assistent?
Vilket uppvaknande!
Nä, ska den här killen överleva så måste det tränas för fullt. Varje dag. Nu jävlar!!

//Henke

7 kommentarer:

  1. Jag ler när jag läser ditt inlägg idag....Henke upp i da´n....pliret i ögonen och neutral mun! :-) Fortsätt så och vi sänder all vår styrka och kärlek så du ger järnet!
    Det blir änna gôtt! ;-)
    Puss och kram till er alla! <3
    //Lerumsmaffian (Tandläkaren med fru och negropojkar :DDD )

    SvaraRadera
  2. Hahaha! Go boy!/Linda

    SvaraRadera
  3. U go boy!!
    Kram från tina med familj

    SvaraRadera
  4. Haha. Så skönt att få läsa DINA ord Henke och inte bara få berättat genom Elin. Har man din inställning så går det bara inte att misslyckas. Så är det bara! Pussochkram

    Belk

    SvaraRadera
  5. Bell ska det stå

    SvaraRadera
  6. Så jävla go läsning! Blir så himla glad av ditt positiva tänk. Kämpa nu.

    /Anders J

    SvaraRadera
  7. Älskar din styrka!

    Kram & kärlek
    Jenny


    SvaraRadera