onsdag 5 mars 2014

Cellgifter

Jag hade glömt hur cellgifterna långsamt bryter ner den jag älskar mest. Leendet som blir ansträngt, den tyngda kroppshållningen, glöden i hans ögon som falnar. Jag har blivit smärtsamt påmind. Igen.
Jag hatar cellgifter, samtidigt som jag vet att dem behövs för han ska bli frisk. Varje dos av cellgifter som pumpas in i min älskades kropp svider ända in i min själ.
Det är sjunde dagen på fjärde behandlingen. Henke har fått sin cellgiftskur och i dag var det dags för strålning mot hans lymfkörtlar. All denna förberedelse för att hans kropp inte ska motarbeta NK-cellerna (Natural Killer-cellerna) som han ska få imorgon.
Henke orkar inte komma hem just nu, hans fysiska trötthet har vunnit över hans vilja att vara hemma. Vara nära Frank. Så nu bor vi här, tillsammans han och jag, på rum 20 på avdelningen 71 på Huddinge sjukhus.
Men allt för att han ska bli frisk. Bli den make, pappa, vän och kollega som han vill vara. Igen.



Hemma på permis i söndags
  

6 kommentarer:

  1. Kramkramkramkram!!!!!!!!!!!!/ Linda

    SvaraRadera
  2. Mycket kraft & stooor kram till er 3.Vi älskar er/Emmy o Gustav<3

    SvaraRadera
  3. Puss & Kram . Ständigt i mina tankar. Längtar efter er // mamma Anette

    SvaraRadera
  4. Stor stor kram på er båda och hoppas transplantationen gick/går bra. Tina med familj

    SvaraRadera
  5. Kära älskade Henke, Elin & Frank. Ni är ständigt med i våra tankar. Skickar all kärlek och styrka i denna svåra tid. Tack för att ni orkar dela med er, att vi får följa er resa. Finns inga ord... Saknar er. Familjen Levison

    SvaraRadera
  6. Tänker på er hela tiden! Forza Henke! Go Natural Killers!
    All kärlek,
    Elsa, Andy och barnen

    SvaraRadera