Obeskrivligt tufft

I måndags kväll fick vi bekräftat att det var svamp i Henkes vänstra bihålor, svamp som var anledningen till att hans ansikte var så svullet. Att dem skulle göra ett ingrepp under tisdagen för att försöka få bort så mycket som möjligt av svampen och inflammationen.

När vi åt frukost på tisdag morgon kom sex läkare in i rummet. Känslan i rummet gick att ta på och budskapet var tydligt - nu är det allvar!
Planen var att få till en MR röntgen för att få en tydlig bild av spridningen för att kunna göra ett så bra ingrepp som möjligt. Läkarna jagade för att få tid för MR. Körde good guy/bad guy, skrek och bönade för att Henke skulle få till en röntgen.
30 min senare låg Henke inuti MR röntgen som under en timme undersökte hans huvud. Jag satt vid hans fötter under tiden med hörselkåpor över öronen med tårar i ögonen.
Klockan 16 rullades han in på operationssalen, det bestämdes att han skulle genomföra operationen under narkos.
Dem gick in genom överläppen, lyfte huden från kinden och rensade bort inflammationen. För att försäkra sig om att få bort så mycket som möjligt av svampen så borrades ett hål i hans bihåla. Den fylldes sedan upp av en bomullstuss fylld av antibiotika, drogs genom ett borrat hål i näsan och hänger nu en temponad ut genom vänstra näsborren.
Direkt efter operationen fick jag ett samtal av ansvarig läkare. Han var lättad, operationen hade gått bra. Svampen i hans bihåla verkade inte vara så farlig som dem befarat och benet var intakt. Det dem var mest rädda för var en form av mögelsvamp som hade börjat äta på benet.
Efter flera timmar på IVA kom vi kl 01.00 åter upp på avdelningen. Trötta men lättade. Trygga med att veta att alla läkare hade gjort vad dem kunnat och mycket mer, att dem slagit knut på sig själva för att få till alla behandlingar under dagen.

Gårdagen började med information från läkaren att det trots allt var en mögelsvamp, att oddsen ser mörkare ut och att läget är mer allvarligt än dem hoppats på. Nu väntar vi på besked på exakt vilken typ av svamp det är och ber att det inte är den tuffaste varianten.
Men idag fick vi lite ljusglimtar, Henkes benmärg har fått aktivitet, och han behöver all hjälp han kan få för att kunna läka och stå emot svampen. Nu kan vi inget annat göra än att vänta, vänta & hoppas..

Dem senaste dygnen har varit obeskrivligt tuffa och vi är så tacksamma för alla fina sms, samtal och böner. Vi är så tacksamma för att ni orkar stå vid vår sida. Att ni delar vår oro och våra tårar.
Jag vill bara be er om fortsatt stöd, om att ni ska fortsätta orka finnas där för oss. Vi behöver det, er styrka och era böner. Vi behöver ett mirakel. Vi behöver en framtid.