söndag 11 maj 2014

Rapport från fronten


Tre dagar har gått sen tyska invasionen slog till mot rum 5 på CAST. Krutröken har lagt sig och nu sitter man i resterna av ett slag som man både längtat efter samtidigt som man varit orolig för. De första reaktionerna jag fått var i jämförelse mildra. Hög feber, trasig mage, trötthet, värk i skelettet och en brinnande känsla i huden. Känslan av hundratals öppna sår som ständigt fylls med syra.

Febern är nu borta men värdena är nere i botten och jag är isolerad. Elin bor dock hos mig så mycket det går och idag va Frank på besök. Att få träffa Frank och se den längtan i hans ögon efter pappa ger så enormt mycket kraft och anledningar att kämpa.
Nio dagar har nu gått sen jag lades in och många långa dagar återstår innan jag åter ser min vardag och kan va hemma hos min familj. Fokus ligger nu på att försöka undkomma infektioner och andra komplikationer som kan härledas till min behandling eller själva transplantationen. Äta, dricka mycket och motionera. Allt för att vägen tillbaka ska bli så kort som möjligt. 

//Henke
Frank hälsar på avdelningens kossa

7 kommentarer:

  1. Tack för uppdateringen Henke ❤️!

    SvaraRadera
  2. Du är starkast i världen henke! Du kommer klara det även om det kännns tufft! Kör hårt!

    Peter

    SvaraRadera
  3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  4. Gött att höra av dig! Du är fierce min fina vän.

    Kramar Jenny

    SvaraRadera
  5. Vi älskar dig!!

    SvaraRadera
  6. Du är så stark i dig själv o det är de som gör att du klara av att kämpa. Kämpa på Henke. Vi tror på dig o ber för dig. Du finns alltid i våra tankar. Vi älskar dig/Emmy&Gustav

    SvaraRadera
  7. Heja, heja Henke och de tyska cellerna!
    Kram på dig

    SvaraRadera